När man snart är tre år

kan ens humöret pendla en hel del på en dag och man kan gå från att vara en mardrömsprinsessa till en sockertopp många gånger om.

Idag har vi haft ett ypperligt exempel på det här hemma.

Redan när lillan slog upp sina blå ögon började det dåliga humöret.
- Jag vill ha mitt gosedjur! skriker hon som första ord på morgonen.
Gosedjur? Både jag och hennes storebror försökte få fram vilket det var hon ville ha då hon för tillfället inte har något "favorit" gosedjur. Hon vägrade dock att meddela oss vilket men efter en stund bestämde hon sig för att hon skulle ha den rosa hunden. Lugn och frid en stund. Tog i förebyggande syfte fram en rosa klänning och ett par rosa strumpbyxor. Friden bevarades. Tills dess att hon insåg att hennes tjocktröja var röd! Bara att ta av och byta ut till den rosa som hon själv kommit med. Allt för morgonfriden?! Smågnäll till och från dock under hela morgonen så fort det inte gick hennes väg för att sedan bli katastrof-ledsen när jag skulle gå från dagis.

När jag kom tillbaka på eftermiddagen var hon en solstråle. :) Underbart tänker jag. Vi behövde bara handla lite på vägen hem. Bad idea! Först ville hon ha en egen vagn och i den ville hon sedan lägga allt och lite till. Brukar gå bra och vi lyckades kompromissa rätt bra, ingen tidning, kakor eller juice men en risifrutti till kvällsfika. Fine, tänkte jag nu betalar vi och skyndar oss hem. Men när vi kom fram till kassan vägrar hon packa upp maten vi ska köpa och skriker och gormar medan jag hennes tappre storebror packar upp maten, kör undan vagnarna, packar ned maten i påsarna.

Med matkassar i händerna vägrade jag bära även henne ut till bilen, det är bara det att hon nästintill vägrar att gå själv. Med mycket skrik från hennes sida tar vi oss fram till bilen. Men där totalvägrar hon kliva in i bilen. Bara att ställa sig bredvid henne och avvakta, försökte tappert några gånger och på typ 7:e gången gillt går det att iaf sätta henne i stolen och spänna fast. Skrik hela vägen hem och in och sedan ännu mera skrik. Vägrade klä av sig så det slutade med att jag meddelade henne att hon kan komma till köket när hon slutat skrika för nu börjar jag med maten. Hon skriker och skriker och till slut kissar hon på sig i all aggression. Fortsatt arg, för nu måste hon ju duscha, vill inte ha nya klädar, VILL ha nya kläder. När hon sedan duschat och fått på sig torra kläder lugnar hon äntligen ner sig och vi sätter oss i soffan och läser bok.

Sedan är det dåliga humöret som bortblåst och hon är åter en solstråle. En riktig sockertopp som hjälper till att plocka ur nästan hela diskmaskinen själv på eget initiativ, städar sitt rum, sjunger sånger och skrattar och busar resten av eftermiddagen/kvällen.

Är glad att hon avslutade dagen på topp och inte i botten och att jag lyckades hålla mig själv lugn under alla utbrott.