Ett kort inlägg bara för att uppdatera er lite.
Dagarna bara springer fram. Skola, jobb, praktik har avlöst varandra för min del och på kvällarna har vi försökt hinna med att träffa kompisar, träna, plugga och bara hinna vara. I veckan har varenda kväll varit uppbokad med någon form av aktivitet och igår efter jobb/praktik/skola/dagis åkte vi upp till Gällivare för dop och 50-års fest. Det blir en blixt-visit då vi kom upp igår kväll och åker hem imorgon eftermiddag. Så blir det ibland och även om jag hade önskat att vi skulle hinna stanna några dagar så går det inte just den här gången.
29.9.12
20.9.12
Mitt i veckan
Just denna vecka hopar sig det mesta. Jag läser en engelskakurs på sidan om den vanliga skolan. Det är lite mer pusslande men den är helt internet-baserad så jag kan åtminstone göra det jag vill när jag vill. Hur som helst är det minst 50 sidor att läsa varje vecka och mellan 1-3 uppgifter/vecka som ska lämnas i den kursen och just denna vecka föll det sig som så att det är 3 uppgifter plus att vi har kursavslut på två andra kurser = två examinationer där också.
Allt är jätte kul och jag har själv gjort valet men jag har haft svårt att hitta någon riktigt bra motivation. Nu börjar jag åtminstone se ljuset och jag hoppas att jag ska kunna beta av hela kvarvarande lista idag så jag kan hämta barnen tidigt imorgon och bara njuta av lite ledig tid innan jag sedan jobbar hela helgen. Som sagt allt hopar sig. Hoppas att jag kan lyckas få till mina träningspass i veckan, för jag känner att jag verkligen behöver det.
Jag har själv gjort valet att läsa 150% och jobba var fjärde helg MEN det kan ändå kännas jobbigt i dem mest hektiska stunderna. ;) Men nu kan det bara bli lättare tänker jag. På måndag går vi ut på praktik, det känns kul men lite nervöst.
Allt är jätte kul och jag har själv gjort valet men jag har haft svårt att hitta någon riktigt bra motivation. Nu börjar jag åtminstone se ljuset och jag hoppas att jag ska kunna beta av hela kvarvarande lista idag så jag kan hämta barnen tidigt imorgon och bara njuta av lite ledig tid innan jag sedan jobbar hela helgen. Som sagt allt hopar sig. Hoppas att jag kan lyckas få till mina träningspass i veckan, för jag känner att jag verkligen behöver det.
Jag har själv gjort valet att läsa 150% och jobba var fjärde helg MEN det kan ändå kännas jobbigt i dem mest hektiska stunderna. ;) Men nu kan det bara bli lättare tänker jag. På måndag går vi ut på praktik, det känns kul men lite nervöst.
17.9.12
Måndagslunken
Skola, träning, hämtning, middagslagning, diskning, bolibompagos, läsning, x-antal godnatt sånger, pussar, kramar, tända ljus, slö tittning på tv, kvällsplugg och nu godnatt!
14.9.12
Thank God its friday
Efter en hel skolvecka njuter jag av en fredagskväll med familjen. Fredagsmys med gosaker, bolibompa, spel och en och annan kram var det barnen orkade med efter en hel veckas dagis/skola. Och i ärlighetens namn också det mamman i huset orkade med..
7.9.12
Helgplaner och fredagspluggande
Sitter hemma och pluggar, läser lite litteratur men drömmer mig mest bort.
Himlen är grådaskig och termometern visar 5,8 grader och det är en sådan där dag då det är lätt att önska sig bort till något varmare ställe. Jag vet att vi inte kommer att ta oss iväg någonstans i höst, men att drömma skadar ju inte. ;) Trots väder och drömmande känner jag mig glad, nu är ju helgen äntligen här och vi tog oss igenom även denna arbetsvecka.
I helgen har jag massvis med roliga saker inplanerade, både själv och med familjen. Ikväll blir det middag och spelkväll här hemma med fina vänner och förmodligen slinker ett eller annat glas vin ner. Barnen ska få ha filmmys med popcornstrutar med sina jämnåriga kompisar och sedan när dem somnar tänkte vi vuxna spela spel och surra. I morgon är morgonen uppbokad med träningsplaner och kvällen uppbokad med mer festliga planer med mina klasskompisar. Dagen är ännu "ledig" men beroende på vädret kanske vi tar oss ut i skogen eller bara hittar på något mysigt inomhus. Söndag är det kalas, inte något märkvärdigt sådant då det bara är jag som fyller år, men det känns roligt att få bjuda hit folk, fika och umgås med dem jag tycker om.
Himlen är grådaskig och termometern visar 5,8 grader och det är en sådan där dag då det är lätt att önska sig bort till något varmare ställe. Jag vet att vi inte kommer att ta oss iväg någonstans i höst, men att drömma skadar ju inte. ;) Trots väder och drömmande känner jag mig glad, nu är ju helgen äntligen här och vi tog oss igenom även denna arbetsvecka.
I helgen har jag massvis med roliga saker inplanerade, både själv och med familjen. Ikväll blir det middag och spelkväll här hemma med fina vänner och förmodligen slinker ett eller annat glas vin ner. Barnen ska få ha filmmys med popcornstrutar med sina jämnåriga kompisar och sedan när dem somnar tänkte vi vuxna spela spel och surra. I morgon är morgonen uppbokad med träningsplaner och kvällen uppbokad med mer festliga planer med mina klasskompisar. Dagen är ännu "ledig" men beroende på vädret kanske vi tar oss ut i skogen eller bara hittar på något mysigt inomhus. Söndag är det kalas, inte något märkvärdigt sådant då det bara är jag som fyller år, men det känns roligt att få bjuda hit folk, fika och umgås med dem jag tycker om.
5.9.12
Ondagsbestyr
Efter att ha lämnat barnen på skola och dagis efter en minst sagt gnällig morgon är det dags att kicka igång med min egen dag. Med musik i öronen och kaffekoppen i handen ska jag ta mig an åtminstone delar av kurslitteraturen.
3.9.12
Hej vardag
Nu är första dagen tillbaka i vardagen gjord och jag pustar ut hemma i soffan efter ett träningspass på IKSU. Konstaterar efter dagen, vilket såklart är logiskt, att lämningar och hämtningar tar betydligt längre tid med två ställen att hämta/lämna på. Konstaterar också att det kändes precis som att det var nyss vi sa hejdå till alla och gick på sommarlov, allt kändes precis som vanligt med andra ord. Så hej igen vardag, hejdå sommarlov!
1.9.12
Det där med känslor
Regnet har öst ner ute flera dagar nu och jag känner själv hur låg man kan bli av det. Sonen frågade idag när vi satt i bilen: "Kan vi inte kan åka till Turkiet, bara några dagar, snälla?" Och hur gudomligt hade inte det varit? Men nu är vi hemma, på måndag drar vardagen igång och vare sig vi tycker om regnet eller inte måste vi hitta ett sätt att trivas i det. Vi kan liksom inte göra något åt vädret ändå. Suck, för som jag önskar att jag kunde styra det.
Hur som helst har barnens humör varit som en bergodalbana idag. Lillan var rejält ledsen i morse och bröt ihop för minsta lilla. Hon klamrade sig fast och ville inte alls leka själv. Jag var själv trött och hur gärna man än vill vara en perfekt förälder är det inte alltid lätt att vara pedagogisk och möta dem i deras humör. Ikväll var det storebrors tur att bryta ihop. Han var ordentligt ledsen, men vi pratade om känslorna han kände och till slut kunde han somna.
Ibland tänker jag att det vore så enkelt att vara ett barn. Att det är okej att sätta sig under bordet och sura, smälla i dörren, skrika rakt ut eller bara krypa upp i en varm famn och få den tröst och närhet man behöver för stunden. Men samtidigt måste det vara så otroligt svårt. Att det är så mycket känslor som ska rymmas i deras små kroppar och att inte riktigt kunna sätta ord på det man känner måste vara fruktansvärt frustrerande.
Ja det där med känslor är nog aldrig riktigt lätt. Och det är definitivt inte lätt med andras känslor, hur gärna jag än vill skydda mina barn mot allt ont och all sorg så vet jag att dem själva måste få känna hela känsloregistret och jag antar att min roll är att leda och guida dem genom det. Men det är definitivt ingen lätt uppgift och det är definitivt inte alltid som man lyckas. Med det känns skönt att veta att dem är så pass trygga att en kram, en sång och oändligt med vackra ord kan åtgärda ens egna dåliga humör. Det är så enkelt att skriva det men jag ljuger om jag inte erkänner att jag ibland inte vill något hellre än att bara telepatera mig till en annan plats i en annan tid där lugn och ro och inga utbrott råder. Kort och gott, livet är inte alltid så himla perfekt...
Hur som helst har barnens humör varit som en bergodalbana idag. Lillan var rejält ledsen i morse och bröt ihop för minsta lilla. Hon klamrade sig fast och ville inte alls leka själv. Jag var själv trött och hur gärna man än vill vara en perfekt förälder är det inte alltid lätt att vara pedagogisk och möta dem i deras humör. Ikväll var det storebrors tur att bryta ihop. Han var ordentligt ledsen, men vi pratade om känslorna han kände och till slut kunde han somna.
Ibland tänker jag att det vore så enkelt att vara ett barn. Att det är okej att sätta sig under bordet och sura, smälla i dörren, skrika rakt ut eller bara krypa upp i en varm famn och få den tröst och närhet man behöver för stunden. Men samtidigt måste det vara så otroligt svårt. Att det är så mycket känslor som ska rymmas i deras små kroppar och att inte riktigt kunna sätta ord på det man känner måste vara fruktansvärt frustrerande.
Ja det där med känslor är nog aldrig riktigt lätt. Och det är definitivt inte lätt med andras känslor, hur gärna jag än vill skydda mina barn mot allt ont och all sorg så vet jag att dem själva måste få känna hela känsloregistret och jag antar att min roll är att leda och guida dem genom det. Men det är definitivt ingen lätt uppgift och det är definitivt inte alltid som man lyckas. Med det känns skönt att veta att dem är så pass trygga att en kram, en sång och oändligt med vackra ord kan åtgärda ens egna dåliga humör. Det är så enkelt att skriva det men jag ljuger om jag inte erkänner att jag ibland inte vill något hellre än att bara telepatera mig till en annan plats i en annan tid där lugn och ro och inga utbrott råder. Kort och gott, livet är inte alltid så himla perfekt...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)